SANINI.BLOGG.SE

You cannot make everybody happy, you are not a Nutella jar

16-07-06

Kategori: standard

(null)

Efter att ha räknat ner i ett år så kom tillslut den stora dagen! The weddingday!! 
Morgonen startade med att alla mina tärnor kom hem till mig, hår och makeupstylist fanns på plats och bordet var dukat med massa god frukost och något bubbligt som smaka persika. 
Vi fixade oss och mina tjejer ville absolut inte fixa håret!! Jag minns så väl hur jag liksom var lugn med det, vill ni ha det rakt utsläppet med blommigt diadem så varför göra en stor grej av det? Sedan for barn, barnflicka, min kära Karl och hans bestmans till svärmor för fix och frukost på sitt håll.  Jag minns här att jag var orolig för hur tjejerna skulle se ut i håret med endast sin far som övervakare innan bröllopet, men det fick vara charmigt i sånt fall. Nu skulle vi äntligen gifta oss och det har alltid varit en dag med lycka i fokus och kärleken runt ett bröllop! Inte att varenda hårstrå låg på plats. 

I sista minuten klämdes jag in i min maräng och jag minns här också att det blev så otroligt stressigt! Men kul! Alla tärnor hjälpte till att trycka in mig allt vitt tyg som plötsligt satt extra tajt och jag minns att jag kände att mitt smink inte var spot on! Men jag har alltid haft svårt att bli sminkad då jag igentligen helst gör det själv så jag gav det ingen jättetanke. Mitt hår var bara vackert lockat och halvt uppsatt för att efter vigseln kunna få vara utsläppt. Vi rusar till kyrkan och kommer på minuten kanske lite sent.. alla var där, min pappa var så nervös, och började nästan trava in i kyrkan innan vi hitta rätt tempo och jag gick mina sista steg som ogift mot min fina Andres som stog där så stilig och såg härligt nervös ut. Jag tog hans arm och släppte min pappas och han viska till mig att jag var så vacker. 

SEN kom eftersvallningarna!! 
Någon minut in i vigseln känner jag liksom hur kroppen kommer ikapp alla raska steg hemifrån och fram till altaret, tack och lov för att det är svalt i kyrkan! Men jag minns sekunderna av panik när man kände hur kroppen börja bli varm och jag undra om det skulle bli värre och mitt ansikte skulle smälta bort haha. Andres var lika varm han men tillslut la det sig och man kände lugnet! 
Min kusin sjöng i kyrkan, thousand years med Christina Perri och jag började typ gråta för det var så fint! Tärnorna och tjejens som var näbbar kändes som en stor trygg vägg typ. Det var liksom bara kärlek, leenden och vänliga ansikten vart man än vände sig. 
Vi pussades och så var det slut! Gifta BAM

Efter bröllopet blåstes det bubblor och kramades en hel del med all familj och vänner. Middag och fest stod på schemat och fotografering såklart! 
Det var en härlig kväll och jag minns den och ler! Precis så som jag ville att det skulle vara! Jag är ändå så sjukt ledsen över att vi inte såg till att få hela ceremonin filmad. Jag hade kunnat ge ett finger för att få ha det på film. 
Korta snuttar och valsen finns dock på film så det gäller bara att få det sparat någonstans ordentligt! 

(null)


Kommentera inlägget här: